Alla monster måste dö
Alla monster måste dö
Författare: Magnus Bärtås och Fredrik Ekman
Förlag: Månpocket
Bandtyp: Pocket
Språk: Svenska
Utgiven: 2011
Antal sidor: 218
ISBN: 9789172322479

Boken ”Alla monster måste dö” följer i princip samma mall som Lovisa Lamms bok Ambassaden i Paradiset. Ramberättelsen är betraktelser och intryck från en gruppresa till Nordkorea, liknande den jag själv gjorde i april 2012 (Läs mer). Berättelsen blandas med fakta om landet och dess historia. Anrättningen kryddas sedan med en djupdykning i något mer specifikt ämne. I Lovisa Lamms bok var det Sveriges unika relation till Nordkorea, i Magnus Bärtås och Fredrik Ekmans bok sker djukdykningen istället i Nordkoreansk film.

I studiet av den nordkoreanska filmen kretsar mycket kring Kim Jong Ils stora filmintresse och hans syn på filmen som regimens viktigaste propagandaverktyg. Denna infallsvinkel tycker jag är oerhört intressant att få ta del av och här har författarna gjort ett mycket gott researcharbete.

Då Kim Jong Il inte var helt till freds med kvaliteten på de nordkoreanska filmerna, lät han kidnappa Sydkoreas mest kända filmstjärnepar, skådespelerskan Madame Choi och regissören Shin Sang-ok. De får i uppgift att skapa regimvänlig film för att indoktrinera massorna. Bland annat filmen Pulgasarin, som är en pastisch på den japanska succén Godzilla.

Jag var rätt skeptisk till denna bok inledningsvis, men måste erkänna att jag reviderade min åsikt efter att ha kommit in i boken. Även om själva reseskildringen inte bidrar till någon ökad förståelse för Nordkoreanerna (då deras resa gav lika få svar som alla andra som besökt landet), så ger fokuset på film en betrakningsvinkel som hjälper till att bredda bilden av detta gåtfulla land.

Författarna har lyckats att få till en intervju med Madame Choi, i vilken hon kan ge en i det närmaste exklusiv inblick i det allra innersta av det nordkoreanska ledarskapet. Genom att berätta om de samtal hon och hennes tidigare make kunde föra med Kim Jong Il får vi en bild av en man som var långtifrån så galen som vi i väst gärna vill avbilda honom. Utifrån Madame Chois berättelser får vi istället bilden av en humoristisk, närmast jovialisk, man med mycket goda kunskaper i såväl film som musik, som vet precis hur han ska använda dessa medier för att nå sina politiska mål. Kim Jong Il är utan tvekan en hänsynslös diktator, men han kan trots detta inte beskrivas som galen, utan snarare som kallsinnigt beräknande.

Berättelsen om kidnappningen, filmstjärneparets liv i Nordkorea och den flykt som följer åtta år senare är tillräckligt stoff för en god bok, särskilt om det till detta adderas djupdykningar i den digra nordkoreanska filmhistorien.

Tyvärr känns det inte riktigt som om författarna litar på att denna historia räcker, utan kanske känner sig tvingade att lägga till en ramberättelse om gruppresan. Jag vänder mig mot detta, egentligen av två skäl.

För det första finns det ingen röd linje. Gruppresan och berättande om nordkoreansk film hänger aldrig ihop (förutom vid ett kortare besök under resan på en nordkoreansk filmstudio).

För det andra är historieskrivningen av nordkoreansk film gjord på ett neutralt och sakligt sätt, vilket skänker en stor trovärdighet. Reseberättelsen uppfattar jag däremot som lite för ironiserande. Detta gäller inte minst betraktelserna över resesällskapet och de nordkoreanska guiderna. Det söks lite för ofta efter lätta poänger, vilket jag tycker sänker bokens trovärdighet något.

Som helhet, är det dock en bok som skänker en hel del grundkunskap om Nordkorea. Men om fokuset legat enbart på film och dess roll i den nordkoreanska propagandan hade det kunnat ge en ny och värdefull bild av det nordkoreanska samhället.

Köp Boken:
Adlibris: Alla monster måste dö