En förändrad syn på USA:s inblandning i Koreakriget

I den mån Koreakriget diskuteras eller behandlas i Västvärlden är det alltför ofta en förenklad historieskrivning som gör sig gällande. Ett aggressivt kommunistiskt Nordkorea går 1950 över gränsen längs den 38 breddgraden, anfaller Sydkorea och startar ett tre år långt brutalt krig som kräver uppemot fem miljoner människors liv, varav 2,5 miljoner var civilia.

Monument över Koreakriget i Washington.
Monument över Koreakriget i Washington.
Men i allt väsentligt är Koreakriget det glömda kriget. Ett krig som hamnat i skuggan av Vietnamkriget. I motsats till den uppsjö av filmer och böcker som behandlar kriget i Vietnam, är kriget i Korea smärtsamt obelyst och framstår i det närmaste som glömt. Framför allt i USA framstår kriget som ett obehandlat trauma. Till exempel tog det ända fram till 1995 innan ett offentligt minnesmonument byggdes i Washington.

Vi brukar säga att historien skrivs av segrarna och kanske är Koreakriget ett av de tydligaste exemplen på detta (om nu någon verkligen vann) och den amerikanska glömskan bör kanske ses i ljuset av detta talesätt. För vad var det egentligen som hände och finns det anledning för en amerikansk stolthet över inblandningen i kriget eller finns det en medveten amerikansk glömska?

Bruce Cumings
Bruce Cumings
Bruce Cummings är en amerikansk professor i historia som har skrivit flera verk om Koreakriget. Cummings är född 1943 och är verksam vid universitet i Chicago, bland annat som ordförande för historiefakulteten. Han har fått stor uppmärksamhet för sina försök att skapa en bredare bild av Koreakriget, en bild som också försöker att problematisera USA inblandning och som även försöker att nyansera Nordkorea. I boken ”The Korean War – A history” försöker han att sammanfatta Koreakriget ur en gentemot USA kritisk synvinkel. Resultatet är lika skrämmande som välkommet.

LÄS MER:  Ett berättade som träffar som ett slag i magen

Cummings är starkt kritisk till amerikanernas krigsföring och beskriver bland annat USA:s bombningar av nordkoreanska städer som folkmord. Bombningar utplånade till exempel 75 procent av Pyongyang, 95 procent av Sariwon och 100 procent Sinuiju. Han menar att bombningarna utgör ett tydlig brott mot FN:s konvention mot folkmord, alltså en konvention beslutad av den organisation vars flagga USA stred under.

Cummings berättar om hur amerikanska soldater bevittnar avrättningar av civilia, men också om hur amerikaner aktivt deltagit i dödandet av civila. Till exempel beskrivs en händelse i juli 1950 när amerikanske soldater ska ha mejat ner flera hundratals obeväpnade civila i en tunnel i byn Nogun. Vittnen ska, långt efter kriget, ha försökt förmå sydkoreanska och amerikanska myndigheter att undersöka händelsen ytterligare, men fått kalla handen.

Hamnen i Wonsan bombas under Koreakriget.
Hamnen i Wonsan bombas under Koreakriget.
I efterhand beskylldes istället kommunisterna för många av dessa brott. Till exempel fanns det rapporter om grymheter begågna av den södra sidan i staden Taejon, där mellan 5 000 och 7 000 personer ska ha avrättats och lagts i massgravar. Nordsidan beskylldes för brotten, i mångt och mycket för att moraliskt legitimera FN:s inblandning i kriget på Koreahalvön. Det gjordes till och med en film, med Humphrey Bogart som berättarröst, där brotten beskrevs. Av allt att dömma för att skapa en amerikansk opinion för kriget.

Cummings menar dock att Sydkorea under de senaste åren tagit ett stort ansvar för att undersöka vad som faktiskt hände under Koreakriget och han berömer Sydkorea för den försoningsprocess som inletts och som fortsatt pågår.

I grunden ifrågasätter Cummings USA:s iblandning i kriget. Han menar att Koreakriget i grunden är att betrakta som ett inbördeskrig och att USA mot bakgrund av detta borde hållt sig utanför. Det är allmänt vedertaget att kriget inleddes när nordkoreanerna gick över gränsen och anföll sydsidan. Cummings menar dock att detta anfall föregicks av provokationer från bägge sidor och att även sydsidan gjorde sig skyldiga till överträdelser av den 38 breddgraden. Han ifrågasätter också det amerikanska beslutet att under Koreakriget gå över den 38:e breddgraden med målet att ockupera hela halvön. Cummings menar att det inte fanns något FN-mandat för att gå så långt norrut.

LÄS MER:  Stark skildring om livet i Nordkoreas fångläger

Det finns i boken också en stark kritik mot den politik som USA drev på Koreahalvön före kriget. Till exempel bekämpades försöken att skapa lokala styren och det fanns en medveten amerikansk ambition att tillsätta personer som tidigare stöttat och samarbetet med den japanska ockupationsmakten.

Monument över Koreakriget i Pyongyang.
Monument över Koreakriget i Pyongyang.
Cummings menar att Koreakriget fick omfattande konsekvenser som vi fortfarande kan se. Till exempel minns Nordkorea fortfarande de brott som begicks och detta minne är en viktigt del i den nordkoreanska propagandan mot USA. I USA ledde kriget till en mångdubbling av försvarsanslaget, en guldålder för amerikansk militärindustri och upprättandet av amerikanska militärbaser runt om i världen. Detta skedde, enligt Cummings, inte beroende av andra världskriget utan på grund av Koreakriget. Koreakriget gav hökarna argumenten för att bygga upp den struktur som den amerikanska armén har till dags datum. Inte minst detta faktum gör Koreakriget värt att uppmärksamma.

Boken förminskar inte Nordkoreas brott under kriget, för självklart begicks även sådana. Men Cummings gör ett ambitiöst försök att nyansera bilden av USA som enbart hjältar och Nordkorea som enbart skurkar. Det är lovvärt. Han menar att en korrekt historieskrivning är ett krav för att kunna uppnå försoning.

Jag tycker att Bruce Cummings åstadkommit en mycket välskriven bok, som är fullspäckad med fakta, årtal och källhänvisninar. Den är, i mina ögon, mycket trovärdig, vilket inte minst understryks av den nyanserande ambitionen. Han skriver inte boken för att hylla Nordkorea eller försvara den nordkoreanska regimen. Nej, han skriver sin bok för att han tycker att detta är en historia som måste berättas och som världen måste komma ihåg. Koreakriget får inte längre vara det glömda kriget. Jag kan inte annat än att hålla med.

LÄS MER:  Läsvärt och heltäckande om Nordkorea

Köp boken:
Adlibris: The Korean War: A History
Bokus: The Korean War: A History

Detta kanske också intresserar dig

Om Pär Lundqvist 775 artiklar
Pär Lundqvist är redaktör på infokorea.se. Han jobbar till vardags som politisk sekreterare för Liberalerna. Pär besökte Nordkorea 2012 och grundade därefter infokorea.se. Han nås lättast på par@infokorea.se eller @parlundqvist.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*