Ensidig hyllning till Kim Il-sungs Nordkorea

Jag fick tips om Jan Lönns bok om Nordkorea via en intressant debatt om landet som förekom på Gävle Dagblads hemsida. En ivrigt försvarare av Nordkorea rekommenderade Lönns bok till de som ville få en korrekt bild av landet. Jag blev nyfiken och köpte boken via ett antikvariat.

Jan Lönns bok ”Nordkorea – Mot välfärd under krigshot” kom ut 1972 och det märks verkligen att den har nästan 45 år på nacken. När Lönn, då runt 20 år gammal, reste till Nordkorea vid två tillfällen 1970 och 1971 var landet ett föredöme. Kim Il-sung hade framgångsrikt byggt upp landet från de ruiner som det förödande Koreakriget hade skapat. Västerländska företag såg Nordkorea som en möjlighet till en framtida marknad och inte minst svenska företag skickade lystna blickar mot det spännande landet långt bort i öst (läs till exempel Ambassaden i paradiset eller Nordkorea: sändebud till paradiset om det svenska näringslivets intresse för Nordkorea).

Kontrasten mot Sydkorea var lika stor som idag, men åt andra hållet. I Sydkorea led folket under en militärdiktatur, det var i Nordkorea som alla ekonomiska kurvor pekade åt rätt håll och det var den koreanska grannen i norr som erbjöd bistånd till en regim som inte lyckades föda sin befolkning.

Mot denna bakgrund kan en hel del av de texter som Jan Lönns ”Nordkorea” består av förlåtas, men bilden han målar upp är alltför ensidig för att den skulle gått igenom en faktakontroll ens under 1970-talet. Det är väldigt tydligt att Lönn inte haft ambitionen att göra en opartisk beskrivning av det ”socialistiska paradis” som Kim Il-sung försöker att bygga upp på den norra delen av Koreahalvön.

LÄS MER:  En amerikanserad och militariserad betraktelse av Nordkorea

I vissa delar har tiden skrivit om historien och här går det väl att förlåta författaren för viss okunskap. Jag tänker till exempel på bokens beskrivningar av Koreakriget, där hela skulden läggs på sydsidan och USA. Dokument, som blivit offentliga efter Sovjetunionens fall, bevisar att nordsidan startade kriget, vilket är tvärtemot vad Lönn vill göra gällande. Han har dock rätt i beskrivningar av amerikanska och sydkoreanska krigsbrott (vilket till exempel även Bruce Cumings även gör i sin bok The Korean War: A History), men jag tycker han väljer bort de brott som faktiskt även begicks av nordsidan. Jag tycker också att Lönn i alltför stor utsträckning tonar ner Kinas och Sovjetunionens roller i kriget.

Att tona ned den utländska inbladningen i det nordkorenska samhället går som en röd tråd genom boken. Kim Il-sung pratar ju mycket om ett Nordkorea som klarar sig självt, den så kallade juche-ideologin. Lönn har köpt denna beskrivning och skriver i boken om hur Nordkorea lyckas bygga upp sin industri och sitt utbildningsväsen, för att nu vara i princip helt självförsörjande. Med historiens facit i hand kan vi konstatera att Nordkorea aldrig klarade sig självt. Landet var starkt beroende av stöd från i huvudsak Kina och Sovjetunionen, framför allt genom hjälp med billig energi och olja. När hjälpen sinade hamnade Nordkorea i kris.

Boken är rakt igenom en hyllning till Nordkorea och det är tydligt att Lönn köpt den nordkoreanska propagandan fullt ut. Vissa saker är så otroliga att jag tvivlar på att författaren egentligen tror på det själv. Till exempel skriver han om hur mentala sjukdomar botas och lindras, men även minskar i förekomst, genom ideologisk fostran. Ett annat exempel är hur Lönn köper den nordkoreanska bilden av ett samhälle utan brottslighet. Han skriver att antalet ”vanliga tjuvar som påträffas i Nordkorea idag får nog också med säkerhet anses begränsat. Brott har ju trots allt oftast sin upprinnelse i socialt och ekonomiskt förtryck och misär”. På ett annat ställe i boken skriver Lönn om den officiella nordkoreanska bilden om att det inte finns några sociala problem, såsom dagdrivare, alkoholister eller prostituerade, i landet. En bild som författaren inte ifrågasätter, utan konstaterar istället att dessa problem ”troligen inte [heller existerar] i verkligheten”.

LÄS MER:  Både och om Nordkorea

Lite mer tragisk blir vissa stycken när de sätts i ett historiskt sammanhang, 40 år senare. Jan Lönn beskriver den snabba utvecklingen i landet, vilket var helt sant, och konstaterar att man ”nu kommit långt från den tid då koreanens största bekymmer var att få mat för dagen, kläder att ha på sig och bostad”. Mot bakgrund av 90-talets svältkatastrof blir det tydligt hur utvecklingen i Nordkorea snabbt kunde svänga. Tragiskt blir också kontrasten när Lönn beskriver hur väl hans nordkoreanska värdar betonar att ingenting får fattas den nya generationen och i detta stycke citerar propagandan: ”I vårt land är barnen kungar. De har inga att avundas i världen”. Samma propagandacitat använde Barbara Demick som titel för sin bok (Inget att avundas) för att beskriva hur landet misslyckats med att värna de allra svagaste i samhället, dvs barnen.

Sedan kan jag ha vissa funderingar kring Jan Lönns demokratisyn. Han menar att det inte finns någon opposition i Nordkorea, på grund av den stora politiska enigheten bakom Kim Il-sung. Ett påstående som känns tämligen verklighetsfrånvänt med tanke på uppbyggnaden av stora politiska fångläger. I ett annat stycke beskriver han Pragvåren med det förminskade uttrycket ”praghändelserna”. Han tar heller inget avstånd från Kim Il-sungs drag av stalinism, utan snarare finns ett stort försvar för denna starkt repressiva ideologi.

Nej, det är tydligt att det finns en starkt politisk agenda från Jan Lönn. Boken är lika mycket en kritik av det kapitalistiska västlandet och USA, som en beskrivning av Nordkorea. Jag blir därför inte förvånad över att hitta Jan Lönns namn på Svensk-Koreanska föreningens hemsida.

LÄS MER:  Kim Il-sungs Nordkorea - inte Sovjetunionens

Har då boken något värde idag? Ja, det tycker jag. Den är välskriven och blir därför ett bra tidsdokument över hur delar av oss i väst såg på Nordkorea under sjuttiotalet. Jag tycker också att den ger en alternativ bild av Nordkorea och ger därmed också läsaren ytterligare en dimension till en oftast alltför ensidig bild av det bråkiga landet borta i Asien.

RelatedPost

Om Pär Lundqvist 775 artiklar
Pär Lundqvist är redaktör på infokorea.se. Han jobbar till vardags som politisk sekreterare för Liberalerna. Pär besökte Nordkorea 2012 och grundade därefter infokorea.se. Han nås lättast på par@infokorea.se eller @parlundqvist.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*