Kim Jong-Il

Kim Jong Il
Kim Jong Il i augusti 2011

Kim Jong-il efterträdde 1994 sin far, Kim Il-sung, som Nordkoreas ledare. Han inhavde landets högsta ämbete fram till sin död i december 2011.

Enligt den officiella Nordkoreanska historiskrivning föddes Kim Jong-il i februari 1942 i ett gerillaläger på berget Paektu under det koreanska upproret mot den japanska ockupationsmakten. I samband med hans födelse ska flera oförklariga fenomen ha uppstått, bland annat ska en dubbel regnbåge ha synts över Paektu.

Enligt källor från dåvarande Sovjetunionen ska han dock ha fötts i februari året innan i ett hemligt arméläger i den sovjetiska byn Vjatskoje nära Chabarovsk, Sovjetunionen. Kim Jong-ils far ska ha flytt undan en japanska offensiv hemma i Korea. Familjen ska sedan ha återvänt till nuvarande nordkoreanska huvudstaden Pyongyang i september 1945 efter att den sovjetiska armén intagit norra delen av Koreahalvön.

Under Koreakriget (1950-1953) placerades Kim Jong-il och hans syster Kim Kyong-hui i säkerhet i Manchuriet i nordöstra delen av Kina. Om detta nämnds dock ingenting i den officiella nordkoreanska biografin. 1963 tog han examen vid Kim Il-sunguniversitetet i Pyongyang, efter att dessförinnan bland annat ha studerat vid en pilotskola i dåvarande Östtyskland. Efter sin examen fick Kim Jong-il ett flertal uppdrag inom det Koreanska Arbetarpartiet och blev efter en tid Kim Il-sungs sekreterare. Han arbetade mycket nära sin far i de utrensningar inom partiet som skedde 1967 och fick därefter ett antal inflytelserika poster, bland annat blev han 1973 partisekreterare med ansvar för organisation och propaganda.

I oktober 1980 blev Kim Jong-il officiellt utsedd till sin fars efterträdare och under de därpå följande åren fick han allt fler inflytelserika uppdrag. Han fick bland annat befälet över de väpnade styrkorna 1990 och hade viktiga poster inom centralkommittén, politbyrån och partisekretariatet.

Kim Il-sung och Kim Jong-il
Kim Il-sung och Kim Jong-il

När Kim Il-sung dog efter en hjärtattack 1994 blev Kim Jong-il de facto Nordkoreas ledare, men Kim Il-sungs död följdes av ett par år av osäkerhet och det var först 1997 som Kim Jong-il erhöll positioner som också officiellt och definitivt gjorde honom till Nordkoreas högste ledare. Då Kim Il-sung tilldelats posten som ”evig president”, återvaldes Kim Jong-il till posten som ordförande i den mäktiga försvarskommissionen. En post som med ökade befogenheter nu innebar landets högsta politiska befattning.

Under sin tid som ledare över Nordkorea fortsatte Kim Jong-il att bygga upp mystiken kring sin far och sig själv. Emotsägelsefull information spreds om hans person, den mesta otillförlitlig och troligen ämnad att öka mystiken kring honom. Man vet att han hade ett stort kulturintresse och att han ägnade mycket tid åt skapande av litteratur och film, varav den absoluta huvuddelen främst syftade till att vara propagandamedel. Innan han tog över ledningen av landet var han bland annat chef för en filmstudio i utkanten av huvudstaden Pyongyang. I huvudsak producerades där filmer som hyllade socialistiska värden, Kim Il-sung och den nordkoreanska statsideologin (juche), för att efter Kim Jong-ils maktövertagande lyfta fram honom och hans militären-först-politik. Som en del i hans strävanden att öka kvaliteten på den nordkoreanska filmerna kidnappades den sydkoreanska filmregissören Shin Sang-ok och hans fru, skådespelerskan Choi Eun-hee, i slutet av sjuttiotalet. I Nordkorea tvingades de att producera film fram tills dess att de flydde landet 1986. (Du kan läsa mer om Shin Sang-ok och Choi Eun-hee i Magnus Bärtås och Fredrik Ekmans bok Alla monster måste dö)

Efter att Kim Jong-il blivit högste ledare för ett Nordkorea som led av dålig ekonomi och en förestående svält, tog Kim steg för att bryta den nordkoreanska isolationen. Under senare delen av 1990-talet och tidigt 2000-tal försökte Kim att stärka banden med ett flertal länder. Som en del i detta tycktes Nordkorea beredda att permanenta sin överenskommelse med USA i vilket landet förbann sig att avbryta sin atomprogram, i utbyte mot byggandet av två kärnkraftverk. Sydkorea stod som huvudsakligy ansvarig för denna byggnation.

Kim Jong-il och Göran Persson
Kim Jong-il och Göran Persson

Kim avbröt 1999 landets provskjutningar av långdistansmissiler efter att USA lättat på sina ekonomiska sanktioner mot Nordkorea. I juni 2000 mötte Kim Jong-il Sydkoreas ledare Kim Dae-jung, i det första toppmötet mellan ledarna för de bägge koreanska nationerna. En överenskommelse om en färdplan för en framtida återförening slogs fast. Nordkorea upprättade också band med Australien och Italien. I maj 2001 reste Sveriges dåvarande statsminister till Pyongyang, under Sveriges ordförandeskap i EU, för ett möte med Kim Jong-il. Detta var det första statsbesöket av en västledare till Nordkorea.

Men avtalet om nedrustning med USA började efter en tid att alltmer luckras upp, när Nordkorea uppvisade en ovilja att följa överenskommelsen. Relationen med USA försämrades ytterligare 2002 när den amerikanske presidenten George W Bush i ett uppmärksammat tal karaktäriserade Nordkorea som en del i ”Ondskans Axelmakter” (tillsammans med Iran och Irak). Utspelet från Bush föranleddes bland annat av att man från amerikansk sida misstänkte att Nordkorea anrikade uran vid en av de kärnkraftsanläggningar som skulle stängas i samband med avtalet mellan länderna. Som ett svar på det amerikanska utspelet valde Nordkorea att dra sig ur icke-spridningsavtalet om Kärnvapen och meddelade samtidigt att landet nu ämnade att framställa kärnvapen.

Nordkoreas status som kärnvapennation fortsatte under lång tid att vara en internationell fråga. I det internationella samfundet ansåg man att Kims regim använde kärnvapenfrågan som ett sätt att stärka sin förhandlingsposition för att kunna säkra ekonomiskt bistånd och för avskräcka grannen i söder, Sydkorea. I oktober 2006 meddelade Nordkorea att man genomfört landets första kärnvapenprovsprägning. Samtalen med Nordkorea avbröts fram till 2007, då ett nytt avtal tecknades, men utan att klarhet kring Nordkoreas åtaganden kunde uppnås.

I december 2007 valdes Lee Myung-bak till Sydkoreas president. Han intog en hårdare politisk linje gentemot Nordkorea än sin föregångare och relationen mellan Nordkorea och Sydkorea blev återigen sämre. Under de därpå följande åren genomförde Nordkorea ett flertal vapentester, inklusive ett andra och ett tredje underjordiskt kärnvapenprov. Relationerna mellan länderna nådde sin absoluta bottenpunkt i samband med att det sydkoreanska örlogsfartyget Cheonon sänktes 2010, där en nordkoreansk torped misstänktes ligga bakom förlisningen, och i samband med en skottväxling på ön Yeongpyeong, vid den omstridda havsgränsen väster om Koreahalvön, då två sydkoreanska soldater dödades.

Bild från begravningsceremonin för Kim Jong-il.
Bild från begravningsceremonin för Kim Jong-il.

Efter att Kim Jong-il varit frånvarande punblikt under flera månader började omvärlden 2008 att spekulera i Kim Jong-Ils hälsa och många trodde att han drabbats av en stroke. Under de därpå följande åren började Kim och det politiska etablissemanget att lyfta fram Kim Jong-ils son Kim Jong-un som dennes efterträdare.

Den 19 december meddelade nordkoreansk media att Kim Jong-il dött på ett tåg två dagar tidigare. Han ligger på lit-de-parad i Minnespalatset Kumsusam i Nordkoreas huvudstad Pyongyang.

Källa:
Brittanica: Kim Jong-il

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*