Fascinerande historia som inte fullt ut tas till vara

När det gäller skildringar av livet i Nordkorea är det lätt att ta till ordet unik. I en del fall är det berättigat. Jag tänker till exempel på Eric Cornells fascinerande skildring av sin tid i landet i sin bok Nordkorea: sändebud till paradiset, då han som svensk ambassadör byggde upp den första västerländska beskickningen i Pyongyang. Men jag tycker också att Felix Abts skildring av sina sju år i Nordkorea med rätta kan betecknas som unik.

Den schweiziska medborgaren Felix Abt kom till Pyongyang 2002 för ABB:s räkning. Hans uppgift var att bygga upp företagets verksamhet i Nordkorea. Men under sin tid i Pyongyang hann han med mycket mer än så. Han var bland annat med om att starta upp apoteksföretaget Pyongsu och spenderade mycket tid och kraft åt att försöka skapa ett företag som levde upp till omvärldens högt ställda kvalitetskrav. Under sin tid i Nordkorea blev han också generalagent för andra utländska företag, såsom Sandvik och Dystar.

Han var en av initiativtagarna till Pyongyang Business School, med målet att utbilda nordkoreanska företagsledare i hur man bedriver ett modernt företag.

Det är onekligen ett fascinerande underlag för en bok: en utländsk kapitalist som försöker bedriva företagsverksamhet i världens kanske mest planekonomiska land. Men tyvärr tycker jag inte att Felix Abt lyckas förvalta detta stoff till en riktigt bra och intressant bok.

Huvudorsaken till detta är, enligt mitt förmenande, att Abt använder större kraft åt att beskriva och lyfta Nordkorea, än att beskriva sitt arbete och de problem han mötte. Detta blir särskilt tydligt när vi se hur boken är upplagd. Istället för en kronologisk berättelse, vilket hade varit både mer logiskt, tydligt och spännande, väljer Abt att berätta sin historia utifrån ämnesområden som hade passat sig bättre för en skildring av det nordkoreanska samhället och det politiska livet. Jag tycker att boken på detta sätt blir rörig och jag har svårt att hänga med mellan alla företag han företräder, projekt han startar och insatser han gör i landet.

LÄS MER:  En oerhört spännande bladvändare

Ett alltför stort fokus tycker jag läggs på att, om inte skönmåla så i alla fall beskriva Nordkorea bra mycket mer fördelaktigt än vad vi är vana vid. Jag kan tycka att det finns ett visst värde med detta. Vi ska ju vara medvetna om att mycket av den information vi får om Nordkorea får vi via medier från länder som har en, försiktigt uttryckt, problematisk relation med Nordkorea, såsom USA, Japan och Sydkorea. Jag kan således sympatisera med Felix Abt när han pekar på de stora överdrifter som förekommer i västerländsk media och att vi i väst egentligen inte vet någonting. Till exempel radar Abt upp, mer eller mindre relevanta, bevis för att utländska influenser inte alls är förbjudna i Nordkorea.

Men ofta tycker jag att hans beskrivning blir lite väl ljus och ibland tycker jag att han tar i alldeles för mycket när han vill ge oss en ljusare nyans i nordkoreabeskrivningarna. Han fördömer t.ex. inte det nordkoreanska övervakningssamhället, utan konstaterar bara att ”det är väl så man gör här” och att Nordkorea knappats spionerar mer än någon annan. Han tror också varken på en utbredd svält (”Jag såg ingenting när jag var ute och reste”), eller på uppgifter om falskmynteri eller knarkproduktion.

Det kastsystem som präglar hela det nordkoreanska samhället och som anses vara en av orsakerna till att svälten fick så svåra konsekvenser i delar av landet (se boken The Great North Korean Famine) avfärdar han. Han menar till exempel att elitskolorna för det politiska toppskiktet kan jämföras med toppskolor i västvärlden, såsom Harward i USA.

LÄS MER:  En spännande och god introduktion till Nordkorea

Lite smaklöst tycker jag till och med att det blir när han skriver att de nordkoreanska avhopparna ger en förljugen bild av landet. Han skriver att huvuddelen av avhopparna kommer från provinsen Norra Hamgyong i nordöstra delen av landet. En provins som led stort under svälten, men som bara utgör 10 procent av befolkningen. Han tycker därför att deras bild av situationen i Nordkorea har fått en alldeles för stort inflytande över omvärldens bild av landet.

Svårast har jag dock för att hans kommentarer kring Shin Dong-Hyuk (personen bakom Flykten från Läger 14) som han menar saknar trovärdighet eftersom han ändrat sin berättelse flera gånger. Abt skriver att ”berättelsen naturligtvis inte är helt sann”.

Jag känner mig inte heller helt bekväm i Abts beskrivning av situationen för de mänskliga rättigheterna i Nordkorea. Han menar att det internationella samfundets beskrivning av den humana situationen överdrivs av politiska skäl. Han tycker inte heller att vi ska överdramatisera situationen i fånglägren, då antalet fångar enligt Abt inte är speciellt högt (han jämför här andelen fångar i Nordkorea med andelen fångar i USA).

Felix Abt riktar istället skarp kritik mot omvärldens sanktioner mot Nordkorea. Han menar att de försvårade för näringslivet och därmed också försvårade för reformer i landet. Abt skriver dessutom att det inte fanns några bevis till grund för besluten om sanktioner.

Men jag tycker hans kritik är väldigt enögd. Till exempel kritiserar han USA för att det fanns attackplaner, men inte det nordkoreanska beslutet att lämna icke-spridningsavtalet som föregick de amerikanska planerna.

Svidande kritik får också många av de NGO:s som verkar i Nordkorea. Abt menar att dessa håller liv i ”myten” om en repressiv stat, då en status quosituation gynnar deras verksamhet.

LÄS MER:  Misslyckat försök att beskriva en nordkoreansk väckelse

Han anklagar sina förra arbetsgivare, ABB och Sandvik, för hyckleri, då de som en protest mot de humanitära situationen minskar sin verksamhet i Nordkorea, men inte gör samma ställningstagande avseende situationen i Libyen.

Mer försonande är hans kärlek till det nordkoreanska folket, som han beskriver som pragmatiska, arbetssamma och väldigt duktiga på IT. Sen kanske det blir lite cyniskt när han beundrar dem för att de arbetar så bra, trots sina låga löner och det är inte utan en viss beundran i orden som han berättar att de inte arbetar för lönen utan av stolthet för sin nation.

Så frågan är ju då vilket värde jag egentligen kan ge den här boken. Mitt samlade intryck är att det, trots ovanstående beskrivning, är en intressant och relevant skildring. Dels för att förstå svårigheterna i Nordkorea för en entreprenör, men också för att det kan vara nyttigt med en motbild av den bild av Nordkorea som vi vanligtvis möter.

Men ändå gör boken mig besviken. Jag hade stora förväntningar och de infriades tyvärr inte. I huvudsak beroende på att han, som jag skriver ovan, enligt mig väljer fel fokus. Jag tror att boken hade tjänat på en extern författare, som skulle skapat en bättre struktur och som skulle kunna hålla en bättre distans till kärleken för Nordkorea och det nordkoreanska folket.

Köp boken:
Adlibris: A Capitalist in North Korea
Bokus: A Capitalist in North Korea

Om Pär Lundqvist 775 artiklar
Pär Lundqvist är redaktör på infokorea.se. Han jobbar till vardags som politisk sekreterare för Liberalerna. Pär besökte Nordkorea 2012 och grundade därefter infokorea.se. Han nås lättast på par@infokorea.se eller @parlundqvist.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*