Unik skildring av nordkoreanskt vardagsliv

Boken ”Inget att avundas” av den amerikanska författaren och journalisten Barbara Demick skiljer sig åt från många av de åtskilliga böcker som försöker beskriva och berätta om det gåtfulla landet Nordkorea.

Istället för att fokusera på det gåtfulla ledarskapet, den nordkoreanska politiken, relationen med sina grannländer eller den galna propagandan, försöka Demick att beskriva de vanliga människor som lever sitt vardagsliv i världens kanske hårdaste diktatur.

Barbara Demick har, genom intervjuer med avhoppare, försökt att skapa en bild av hur det är leva i den en gång relativt välmående staden Chongjin i nordöstra delen av landet.

Chongjin, en industristad uppbyggd med såväl sovjetisk hjälp som inspiration, är väl vald. Staden ligger långt i från Pyongyangs välpolerade fasader och gator. Chonjings invånare tillhör, i det flesta fall, inte heller de högre samhällsklasserna i det starkt hierarkiska Nordkorea. Genom valet av stad kan Demick på ett trovärdigt sätt beskriva vardagslivet i Nordkorea, utan att behöva skala av propagandans fernissa.

Människoödena vi möter i boken är i många fall mycket starka. Till exempel den ideologiskt trogna fru Song, som sörjer Kim Il-Sungs död lika mycket som sin makes och sons. I boken kan vi följa hennes desperat kamp för att få ihop sin brödföda, där hon bland annat tvingas att samla gräs, rötter och grodor. Efter att levt relativt gott i en, med nordkoreanska mått, stor lägenhet, tvingas hon till slut att bo i ett plåtskjul, där den enda inredning består av två bilder av de stora ledarna. Fru Song besitter dock en stor handlingskraft och genom att motvilligt bli en smart affärskvinna lyckas hon resa sig.

Starka bilder är också den av den kvinnliga läkaren som ser sina patienter tyna bort och ett sjukhus som helt utarmas på såväl mediciner, som mat och elektricitet. Till slut kommer det inte ens några patienter, då sjukhuset inte har mer att erbjuda en den egna lägenheten.

LÄS MER:  Möt Shin Dong-hyuk

Boken är, som jag skrivit ett antal gånger, mycket stark och det är svårt att lägga den i från sig. Det ger en god bild av det vanliga livet i Nordkorea, inte minst på grund av tonen i boken som är studerande och i princip helt fri från nedsättande omdömen från författaren. Hon vill beskriva livet i Nordkorea och blir genom sin text en betraktare som verkligen försöker fårstå sig på landet.

Boken lägger sin tyngd på de svåra åren under 1990-talet som präglades av svält och umbäranden. Jag tycker detta är lite synd. Jag hade personligen hellre sett en större tyngd på livet före katastrofen. När jag nu läser om de svåra oumbärandena i landet, funderar jag på varför ingen gör uppror? Varför finns ingen opposition?

Visst är det så att det finns en starka repressiv stat som obönhörligen slår till mot allt som kan liknas vid uppror. Men det samma gällde ju för alla de tidigare öststaterna och här fick befolkningen till slut nog.

Och här tror jag att boken skulle kunna gett läsaren ett än större mervärde. Jag hade gärna sett att författaren mer detaljerat beskrev hur ett sådant samhälle fungerar inifrån. Hur tänker man kring den starke ledaren? Hur funderar man kring att den goda ledarskapsförmågan går i arv? Hur funderar man på all propaganda i skola och i tidningar? Hur mycket funderande man på livet utanför Nordkorea?

För alla som är intresserade av Nordkorea känns boken som nödvändig läsning. Och mina invändningar ovan till trots så kan jag varmt rekommendera boken.

Boken ”Inget att avundas” av den amerikanska författaren och journalisten Barbara Demick skiljer sig åt från många av de åtskilliga böcker som försöker beskriva och berätta om det gåtfulla landet Nordkorea.

LÄS MER:  Faktaspäckat, men samtidigt både fascinerande och spännande

Istället för att fokusera på det gåtfulla ledarskapet, den nordkoreanska politiken, relationen med sina grannländer eller den galna propagandan, försöka Demick att beskriva de vanliga människor som lever sitt vardagsliv i världens kanske hårdaste diktatur.

Barbara Demick har, genom intervjuer med avhoppare, försökt att skapa en bild av hur det är leva i den en gång relativt välmående staden Chongjin i nordöstra delen av landet.

Chongjin, en industristad uppbyggd med såväl sovjetisk hjälp som inspiration, är väl vald. Staden ligger långt i från Pyongyangs välpolerade fasader och gator. Chonjings invånare tillhör, i det flesta fall, inte heller de högre samhällsklasserna i det starkt hierarkiska Nordkorea. Genom valet av stad kan Demick på ett trovärdigt sätt beskriva vardagslivet i Nordkorea, utan att behöva skala av propagandans fernissa.

Människoödena vi möter i boken är i många fall mycket starka. Till exempel den ideologiskt trogna fru Song, som sörjer Kim Il-Sungs död lika mycket som sin makes och sons. I boken kan vi följa hennes desperat kamp för att få ihop sin brödföda, där hon bland annat tvingas att samla gräs, rötter och grodor. Efter att levt relativt gott i en, med nordkoreanska mått, stor lägenhet, tvingas hon till slut att bo i ett plåtskjul, där den enda inredning består av två bilder av de stora ledarna. Fru Song besitter dock en stor handlingskraft och genom att motvilligt bli en smart affärskvinna lyckas hon resa sig.

Starka bilder är också den av den kvinnliga läkaren som ser sina patienter tyna bort och ett sjukhus som helt utarmas på såväl mediciner, som mat och elektricitet. Till slut kommer det inte ens några patienter, då sjukhuset inte har mer att erbjuda en den egna lägenheten.

LÄS MER:  Intervju med mannen bakom Escape from Camp 14

Boken är, som jag skrivit ett antal gånger, mycket stark och det är svårt att lägga den i från sig. Det ger en god bild av det vanliga livet i Nordkorea, inte minst på grund av tonen i boken som är studerande och i princip helt fri från nedsättande omdömen från författaren. Hon vill beskriva livet i Nordkorea och blir genom sin text en betraktare som verkligen försöker fårstå sig på landet.

Boken lägger sin tyngd på de svåra åren under 1990-talet som präglades av svält och umbäranden. Jag tycker detta är lite synd. Jag hade personligen hellre sett en större tyngd på livet före katastrofen. När jag nu läser om de svåra oumbärandena i landet, funderar jag på varför ingen gör uppror? Varför finns ingen opposition?

Visst är det så att det finns en starka repressiv stat som obönhörligen slår till mot allt som kan liknas vid uppror. Men det samma gällde ju för alla de tidigare öststaterna och här fick befolkningen till slut nog.

Och här tror jag att boken skulle kunna gett läsaren ett än större mervärde. Jag hade gärna sett att författaren mer detaljerat beskrev hur ett sådant samhälle fungerar inifrån. Hur tänker man kring den starke ledaren? Hur funderar man kring att den goda ledarskapsförmågan går i arv? Hur funderar man på all propaganda i skola och i tidningar? Hur mycket funderande man på livet utanför Nordkorea?

För alla som är intresserade av Nordkorea känns boken som nödvändig läsning. Och mina invändningar ovan till trots så kan jag varmt rekommendera boken.

Köp Boken
Adlibris: Inget att avundas – Vardagsliv i Nordkorea

Om Pär Lundqvist 775 artiklar
Pär Lundqvist är redaktör på infokorea.se. Han jobbar till vardags som politisk sekreterare för Liberalerna. Pär besökte Nordkorea 2012 och grundade därefter infokorea.se. Han nås lättast på par@infokorea.se eller @parlundqvist.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*