Intressant, men ofullständig bild av koreansk kultur

Det Koreanska sällskapet gav 1997 ut ”Koreaboken”, med ambitionen att berätta om allt från historiska händelser till seder och bruk i dagens Korea. Jag tycker man lyckas delvis med detta. Kapitlen som berör de historiska händelserna tycker jag är mycket bra, framför allt de delar som berör tiden fram till Koreakriget. Jag tycker också att författarna ger en god beskrivning av de religiösa traditionerna. Men det är ingen helhetsbild av den koreanska halvön, då boken fokuseras helt på Sydkorea.

Som Nordkoreakännare tycker jag detta är synd. För rent kulturellt pratar vi om ett land. Likheterna är, trots drygt 60 år av splittring och två diametralt skilda samhällsutvecklingar, på ett kulturellt plan mycket stora. De samhällsstrukturer som växt fram i de båda länderna är vid en första anblick mycket olika, men när man går lite mer på djupet syns att de är sprungna ur en gemensam kulturell grund. Och här hade boken kunna ha ett mycket stort värde, en chans som jag tycker att författarna slarvar bort. Det hade rätt att dra paralleller och pekar på likheter.

Om läsaren håller detta i huvudet, tycker jag att boken har ett värde även för den som har sitt huvudsakliga intresse kring Nordkorea. Främst gäller detta de delar som berör religionens och kulturens inverkan på det dagliga livet. Här syns nämligen tydligt hur dessa delar också har sin stora påverkan på Nordkorea, även om detta som sagt inte nämns alls i boken. Jag tänker främst på beskrivningen av det hierarkiska samhället och vördnaden för auktoriteter, men också på en så enkel sak som de porträtt på gamla släktingar som ska stå på hedersplats i hemmet. Det är inte direkt långsökt att här dra likheter till ledardyrkan i Nordkorea och byta ut släktporträttet mot de bilder av Kim Il-sung som ska finnas i de nordkoreanska hemmen. Likaså pratar boken om släktens betydelse och att man ärver sin plats i hierarkin i flera generationer. Detta är också något som är tydligt i Nordkorea, där du till exempel kan straffas för något som din farfar sägs ha gjort sig skyldig till och att det var så självklart att Kim Jong-un skulle efterträda sin far.

LÄS MER:  Läsvärt och heltäckande om Nordkorea

Jag tycker det är lite synd att författarna inte plocKar upp denna boll. Istället för att beskriva Nordkorea som enbart ett grannland (jag upplever att man ger Nordkorea samma status som till exempel Kina eller Japan) skulle de ha kunnat peka på de stora kulturella likheter som fortfarande finns och som trots allt är så tydliga. Bokens intention är säkert att beskriva Sydkorea och att man då väljer bort den norra delen av Koreahalvön, men då väljer man också bort att ge boken en ytterligare dimension. Det är tråkigt, för denna dimension skulle ha ett mycket stort värde och skulle onekligen fylla ett tomrum.

Nu blir boken lite för mycket av resehandbok. Istället för att problematisera och fördjupa, beskriver de sydkoreanskt tågresande, hur klockan fungerar och lämplig nivå för den obligatoriska prutningen på gatumarknaden. Jag hade uppskattat boken mer om den hållit sig till historia, kultur och tradition. Men för den som ämnar åka till Sydkorea och vill ha en första information om landet fyller boken onekligen ett syfte.

Köp boken:
Koreanska sällskapet: Koreaboken

Detta kanske också intresserar dig

Om Pär Lundqvist 762 artiklar
Pär Lundqvist är redaktör på infokorea.se. Han jobbar till vardags som politisk sekreterare för Liberalerna. Pär besökte Nordkorea 2012 och grundade därefter infokorea.se. Han nås lättast på par@infokorea.se eller @parlundqvist.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*