Fascinerade läsning om den svenska ambassaden i Pyongyang

Det är svårt att inte fascineras av Eric Cornells berättelse om hur han fick uppdraget att bygga upp den svenska ambassaden i Nordkoreas huvudstad Pyongyang. Han blev därmed den första ambassadören från västvärlden att stationeras i det land som av allt fler då beskrevs som ett framgångsrikt land, eller arbetarnas paradis som nordkoreanerna själva beskrev det.

Även om det inte finns en tydlig uppdelning, så är boken uppbyggd kring tre tydliga teman. Det första är de praktiska hinder som möter Cornell i uppbyggnaden av ambassaden. Detta kan till exempel gälla bekymmer med avlyssnande lokalanställda, problem med att få sin utrustnig och möblemang på plats eller svårigheter med långa väntetider i kontakten med nordkoreanska myndigheter.

Det andra temat är Cornells egna personliga reflektioner över möten med landet och med nordkoreanerna. Han fascineras bland annat av de stora kulturella skillnaderna och nordkoreanernas förmåga att aldrig ge några tydliga svar på hans frågor. Det är också intressant att få ta del av de reflektioner som Cornells kollegor från länderna i det forna östblocket delar med sig av. Till exempel är det väldigt talande att den albanska ambassadören tycker att Nordkorea är ett slutet land.

Det tredje temat är mer av fakta kring landets historia och politik. Dessa delarna är intressanta, men vissa avsnitt är ibland omotiverat långa. Jag tänker då särskilt på kapitlen om marxismen och kommunismen i Sovjetunionen under Lenin respektive Stalin. Visst har detta bäring i betraktelser av Nordkoreas politiska system, men detaljnivån blir för hög. Andra delar, kanske främst de om Jucheläran och Konfucianismen, är däremot väl avvägda och, enligt min uppfattning, väldigt givande då de ger läsaren viktig kunskap för att förstå Nordkorea.

LÄS MER:  Intelligent berättad spänning till sista sidan

Genomgående i hela boken är en språklig ton som helt saknar ett ovanifrånperspektiv. Hans skildringar av nordkoreanerna skulle kunna riskera att bli ironiserande, men Cornell lyckas hålla hela sin berättelser på en saklig nivå. Genom att överlämna åt läsaren att göra värderingar om de han möter, stärks trovärdigheten i boken. Här görs inga billga poänger.

Det stora problemet med Eric Cornells bok är att den är lite för kort. Jag älskade att få läsa om alla de strapatser som han genomled under sin tid i Pyongyang och det var därför med viss sorg hos mig när den tog slut. Det känns som hans historia innehåller stoff till fler sidor.

Så sammanfattningsvis kan jag bara konstatarea att om man är intresserad av Nordkorea kommer den här boken att vara mycket givande.

Läs utdrag ur boken:
Jucheideologin – En metmask ifrån Orienten
Konfucianism och kommunism – Ett försök till orientering i nordkoreansk ideologi

Köp boken:
Adlibris: Nordkorea: sändebud till paradiset

Detta kanske också intresserar dig

Om Pär Lundqvist 775 artiklar
Pär Lundqvist är redaktör på infokorea.se. Han jobbar till vardags som politisk sekreterare för Liberalerna. Pär besökte Nordkorea 2012 och grundade därefter infokorea.se. Han nås lättast på par@infokorea.se eller @parlundqvist.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*