Om kulturens roll för det splittrade Korea

Koreansk svärddans - jinju geommu
Koreansk svärddans - jinju geommu

Den vanligaste frågan jag får om Nordkorea är varför Nordkorea är så annorlunda. Vi läser och hör mycket om kriserna runt den koreanska halvön, men det är sällan vi får möjlighet att förstå bakgrunden till ländernas agerande. Men varför har dagens situation uppkommit? En del av svaren finns att söka i den historiska och kulturella bakgrunden.

Gabriel Jonsson
Gabriel Jonsson

I ett försök att skapa en djupare förståelse för Infokoreas läsare kontaktade jag därför Gabriel Jonsson för en intervju. Han är docent och lektor vid institutionen för orientaliska språk på Stockholms universitet, med inriktning på det koreanska språket och det moderna Koreas politik och ekonomi.

Sedan drygt sextio år tillbaka är den Koreanska halvön uppdelad i två nationer, Syd- och Nordkorea. Halvön delades i praktiken efter andra världskriget, en ordning som permanentades efter Koreakriget (1950-1953). Gabriel Jonsson menar att delningen också de facto har delat upp det koreanska folket i två delar och att det i dagsläget är svårt att prata om en allkoreansk nationalism.

– Man är medveten om att man är korean, med samma språkkultur och etnicitet, men nationalismen av idag tycks snarare förstärka respektive land, säger Gabriel Jonsson. Han menar att man i hög grad numera ser sig som nordkorean eller sydkorean.

De nordkoreaner som flytt till Sydkorea vittnar om ett stort utanförskap och att man till och med känner sig mer som nordkorean i Sydkorea än man gjorde i Nordkorea. Gabriel Jonsson tror att de nya kulturella skillnaderna kan bli ett av de största hindren för en framtida eventuell återförening. Han jämför med Tyskland, där det fortfarande, 20 år efter återföreningen, finns ett öst och ett väst i folks medvetande.

Park Geun Hye svär presidenteden i Sydkorea.
Park Geun Hye svär presidenteden i Sydkorea.

Tanken på återförening sitter dock djupt i den koreanska själen och i båda ländernas konstitutioner talas det om ett Korea. Men Gabriel Jonsson menar att attityderna till en återförening har förändrats de senaste åren. Främst då i Sydkorea. Som sydkoreansk politiker måste du i retoriken fortfarande arbeta för en återförening, men bland befolkningen finns en allt större skepsis, framför allt bland unga.

LÄS MER:  Kaesong öppnas troligen snart

– Undersökningar visar att ju yngre man är, desto mer negativ är man till en återförening, säger Gabriel Jonsson. Det är främst den stora kostnaden som en återförening skulle innebära som oroar. Dagens unga saknar idag också erfarenheter av ett enat Korea, utan har levt hela sina liv med två separerade länder.

Han menar att sydkoreanska politiker säger sig vara för en återförening, men att detta i mångt och mycket är ren retorik. Gabriel Jonsson menar att det inte finns mycket i den sydkoreanska regeringens faktiska agerande som tyder på en praktisk vilja till återförening.

I grunden delar koreaner en gemensam kultur. Genom historien har ett av den koreanska kulturens viktigaste kännetecken varit skepticism mot utlandet. I Sydkorea håller detta på att förändras och här finns numera en större öppenhet. Detta beror i stor utsträckning på att man i Sydkorea fört en ekonomisk politik som bygger på kontakter med omvärlden. Den sydkoreanska ekonomin, den femtonde största i världen, är väl integrerad i världsekonomin och har ett stort beroende av handel med andra länder. Gabriel Jonsson beskriver Sydkorea som ett multikulturellt land, men med tilltagande spänningar.

– Det finns växande problem i det nya multikulturella Sydkorea, säger Gabriel Jonsson. Många utlänningar möts av nedsättande ton från sydkoreaner.

Juchetornet i Pyongyang
Juchetornet i Pyongyang

I Nordkorea är det tydligare att ett arv från tidigare styren på Koreahalvön att sluta sig inåt finns kvar. I retoriken och i den rådande statsideologin, Juche, är självtilliten bärande. I den nordkoreanska konstitutionen, artikel 41, fastslås till och med att staten ska motarbeta imperialistisk kulturell infiltration.

Gabriel Jonsson menar att den nordkoreanska regimen gör vad den kan för att hindra att ”icke önskvärda influenser” påverkar befolkningen.

– Särskild rädda är man för en spridning av värderingar som står i strid med vad regeringen hävdar, såsom till exempel uppkomsten av en konsumtionskultur, säger Gabriel Jonsson.

LÄS MER:  Nordkoreansk maritim gränsöverträdelse

– I praktiken, fortsätter han, har man dock varit betydligt mer flexibel. Nordkorea har haft ett omfattande utbyte med andra länder, främst då Kina och Sovjetunionen. Att landet var så beroendet av utlandet blev särskilt påtagligt efter Sovjetunionens fall, då Nordkorea, utan stödet därifrån, hamnade i en svår ekonomisk kris och en mycket svår svält.

Det uteblivna stödet var en av förklaringarna till nittiotalets svältkatastrof. Även om vädret bidrog till katastrofen, så var det troligen strypningen av de billiga leveranserna av energi och konstgödsel från Sovjetunionen som till slut fick den nordkoreanska livsmedelsproduktionen att falla samman.

Den koreanska slutenheten har en historisk grund i de dåliga erfarenheter som landet har haft av utländsk inblandning. Korea var till exempel under flera hundra år en kinesisk vasallstat, där det var tydligt att Kina var centrum och Korea en periferi som skulle visa sin vördnad för centralmakten. Korea var dock självständigt och skötte i stort sina egna affärer.

Koreanska arbetare i en guldgruva, övervakade av japanska soldater (1937)
Koreanska arbetare i en guldgruva, övervakade av japanska soldater (1937)

Efter en tilltagande maktkamp i slutet av 1800-talet mellan Kina, Japan och Ryssland om inflytandet över Koreahalvön, blev det japanska inflytande allt större. År 1910 blev Korea en japansk koloni och utsattes för en hård kolonialism. Under den japanska ockupationen 1910-1945 genomfördes en industrialisering och modernisering av det koreanska samhället, men till priset av stort mänskligt lidande och förtryck. En stor del av de värden som uppstod under denna tid exporterades, via de nybyggda hamnstäderna i öster, till Japan.

Kulturellt är arvet från den kinesiska tiden viktigt att förstå för dagens situation. Det kanske viktigaste arvet från denna tid är konfucianismen, som blev en allenarådande statsfilosofi på Koreahalvön. Korea skulle göras till ett konfucianskt mönstersamhälle och landet blev efter hand mer konfucianskt än Kina. I både Syd- och Nordkorea är det konfucianska arvet påtagligt, inte minst i de tydliga hierarkier som härskar i de bägge länderna och som genomsyrar samhället. Även om det kanske är mest tydligt i Nordkorea med Songbun-systemet, finns det en klar hierarkisk uppdelning också i Sydkorea.

LÄS MER:  Att förstå Nordkoreas satellituppskjutning

– Till exempel ser man fler människor med kostym i Sydkorea än i Sverige, säger Gabriel Jonsson. Det är ett sätt att visa på hierarkisk skillnad. I det koreanska språket finns också särskilda verbändelser för äldre och högt uppsatta personer.

Exempel på personkulten kring Stalin i Sovjetunionen.
Exempel på personkulten kring Stalin i Sovjetunionen.

Den stora personkulten som finns i Nordkorea kring familjen Kim menar dock Gabriel Jonsson inte ursprungligen är en koreansk företeelse, utan man har istället inspirerats av bland annat personkulten kring Josef Stalin i Sovjetunionen. Dock har konfucianismen underlättat för skapandet av en personkult, bland annat med sina starkt hierarkiska och auktoritetsbundna drag och sitt fokus på familjen med fadern som överhuvud. Personkulten, liksom den idag statsbärande ideologin Juche, har skapats för att legitimera och säkerställa Kims makt. Man har anpassat retoriken och propagandan till människornas konfucianska tankesätt och för att markera att Korea inte är en kopia av Kina eller Sovjetunionen, utan något eget som står på egna ben. Jucheidén omtalades till exempel som en tredje väg till socialismen.

– I Nordkorea anser man att ideologisk och kulturell infiltration bidrog till Sovjetunionens undergång och man ser ledarskiften som potentiellt farliga, säger Gabriel Jonsson och pekar på det sovjetiska exemplet när Nikita Chrusjtjov tog över makten efter Josef Stalin.

Utifrån denna situation ter det sig närmast naturligt att den absoluta makten fortfarande finns kvar inom familjen Kim. Det förklarar också varför maktöverföringen från Kim Jong-il till Kim Jong-un gick till synes väldigt enkelt. Detta kommer vi att återkomma till i en annan artikel då vi samtalar med Gabriel Jonsson om Kim Jong-un och hans tid vid makten. Då kommer vi också att fokusera på bland annat nordkoreanernas förhållande till omvärlden och vad som skulle hända om regimen faller.

RelatedPost

Om Pär Lundqvist 775 artiklar
Pär Lundqvist är redaktör på infokorea.se. Han jobbar till vardags som politisk sekreterare för Liberalerna. Pär besökte Nordkorea 2012 och grundade därefter infokorea.se. Han nås lättast på par@infokorea.se eller @parlundqvist.

1 trackback / pingback

  1. Varför Lag från Korea äga League of Legends

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*