Om Nordkorea inte är kommunistiskt, vad är det då?

Nordkoreas flagga.
Nordkoreas flagga.

För ett tag sedan argumenterade jag för att Nordkorea egentligen inte är en kommunistisk stat, åtminstone inte på det sätt som vi normalt tänker oss en marxist-leninistisk stat från 1900-talet. Några exempel: Nordkorea styrs av en monarkisk familjeklan, landets “socialism” har ersatts av korruption (i toppen) och informell marknad (i botten) samt landets flirt med ras-fascism. Men landet behåller fortfarande vissa uppenbara beståndsdelar från de gamla stalinistiska staterna – såsom till exempel sin ikonografi, besatthet av ideologi och sina starkt västfientliga utrikespolitiska relationer.

Min erfarenhet, såväl akademiskt som journalistiskt, är att detta skapar stor förvirring och är en intellektuell utmaning, vilket får återverkningar på hur man väljer att svara på de nordkoreanska provokationerna. Det finns en stor oenighet där ute om hur man ska tolka Nordkorea, vad det “egentligen” är, vad det “verkligen” vill och så vidare. Samtidigt är det vanligt att misskreditera sina intellektuella motståndare i studiet av Nordkorea genom att hävda att de inte fullt ut “förstår” det “verkliga” Nordkorea.

Ett enkelt svar är att sträcka upp handen och säga att Nordkorea är unikt i sitt slag. Det kan äga sin riktighet så till vida att Nordkorea på ett närmast onaturligt sätt förenar väsensskilda element i vad som borde blir en ideologisk Rube Goldberg-maskin. Men Nordkorea har lyckas att hålla sig kvar, oavsett hur många gånger vi analytiker säger att det är en osammanhängande röra. Så det finns onekligen ett behov av att skissa på de olika förklaringar som flyter omkring där ute. Baserat på mina erfarenheter från konferenser, i den akademiska världen och inom journalistiken, från min egen resa till Nordkorea och så vidare, skulle jag säga att det finns i huvudsak fem förklaringsmodeller.

1.Nordkorea är ett “klassiskt” stalinistiskt Kalla Krigetalternativ till Sydkorea.

Vem tror på detta? Icke koreanska journalister, koreanska konservativa och militärer, icke-elitamerikaner
Vilken är deras ideologi? Traditionell konservatism
Vad fruktar de mest? En nordkoreansk invasion av Sydkorea

Nordkoreas statsvapen.
Nordkoreas statsvapen.

Jag argumenterade mot denna tolkning för någon månad sedan, och jag förmodar att de flesta nordkoreaanalytiker skulle säga att detta inte längre är det bästa sättet att tolka Nordkorea. Men det tycks som om tolkningen fortfarande är populär. Dess lockelse är uppenbar. Den är enkel att förstå, den gör Nordkorea till en motsats till Sydkorea, det liberala demokratiska alternativet, och den passar in i enkel mall – det Kalla Kriget.

LÄS MER:  Så blev Nordkorea Kim Il-sungs Korea

Och eftersom Nordkorea grundades på detta sätt finns alla spår kvar: det socialistiska namnet (Demokratiska Folkrepubliken Korea), ikonografin (mycket rött, flaggan, statsvapnet, partisymbolen) och den självförsörjande ideologi. Kim Il-sung, landets grundare, trodde säkerligen på socialism och kommunism (fast huruvida hans son gjorde det eller hans sonson gör det debatteras flitigt).

2.Nordkorea är en farlig skurkstat som “gumming upp the works of” globalisering och amerikansk hegemoni.

Vem tror på detta? Amerikanska hökar och tankesmedjor
Vilken är deras ideologi? Neokonservativ
Vad fruktar de mest? Spridning av kärnvapen

Musudanmissil under en militärparad i Pyongyang 2010.
Musudanmissil under en militärparad i Pyongyang 2010.

Tanken här är att Nordkorea faktiskt har lyckats att anpassa sig till att Kalla Kriget är slut och har gjort om sig till en smådjävul i det globala “governance”. Landet vägrar att följa till och med de mest grundläggande reglerna: dess beslutsfattande är höljt i dunkel för utomstående och de tillhör inga internationella organisationer. Landet är det mest oförutsägbara landet i världen. När Paul Wolfowitz var biträdande försvarsminister sammanfattade han denna oro väl: ”Jag är mer skeptisk gentemot Nordkorea än något annat land – både på grund av hur de tänker, vilket jag inte förstår mig på, och den serie bisarra saker de har gjort”.

3.Nordkorea är en semifascistiskt kasernstat

Vem tror på detta? Diverse intellektuella (Brian Myers, Josh Stanton, Christopher Hitchens, Vox), mina nordkoreanska övervakare
Vilken är deras ideologi? Ingen
Vad fruktar de mest? Nationalistisk konkurrens med och omstörtning i Sydkorea

Marinsoldater under en stor militärparad.
Marinsoldater under en stor militärparad.

Bidan Myers har lett denna skola, vilken argumenterar för att Nordkorea är en missförstådd rasistisk stat baserad på japanska och tyska fascistiska former från det tidiga 1900-talet. Landet samlar sina invånare med hjälp av en aggressiv rasbaserad nationalism (försvaret av minjok), försvarar det renrasiga Korea i en stor påträngande värld, insisterar på att etniska koreaner av andra nationaliteter fortfarande är koreaner, och rutinmässigt använder rasistiskt språk i sin diplomati. På toppen av detta är landet en av de mest militariserade staterna i världen. Rasism plus hypermilitarism tycks mer likt fascism än kommunism.

LÄS MER:  Kim Il-sungs Nordkorea - inte Sovjetunionens

Värt att notera är att mina övervakare under mitt besök i Nordkorea använde sig av detta språk en hel del. Eller som en av dem uttryckte sig, ”ingen blandning” (ingen rasblandning).

4.Nordkorea är ett neokonfucianistiskt kungadöme som försvarar den koreanska självständigheten gentemot utländska rovdjur

Vem tror på detta? Duvor, den sydkoreanska vänstern, koreanska collegestudenter
Vilka är deras ideologi? Vänster
Vad fruktar de mest? Amerikanskt missförstånd och en amerikansk överreaktion

Koreanska arbetarpartiets symbol.
Koreanska arbetarpartiets symbol.

Om tolkningarna ovan är bekväma för konservativa och hökar, är denna kanske den jag möter oftast hos vänstern. Idén här är att Nordkorea är mer koreanskt än socialistiskt eller fascistiskt, och att om vi tittar på den koreanska historien kan vi se varifrån landets särdrag kommer. Till exempel är inte den nordkoreanska monarkin en transplantation av stalinism, utan en tillbakagång till Koreas tidigare konfucianistiska form, en poäng som bevisas av inkluderingen av en konfuciansk skrivpensel i partisymbolen och Nordkoreas insisterande på att landet är en modern version av Koguryo, ett mycket tidigt koreanskt kungadöme.

Eller, det var USA:s uppträdande under Koreakriget – särskilt de extraordinära bombningarna av Nord – som radikaliserade Kim Il-sung och det koreanska arbetarpartiet. Om inte USA hade varit så brutala, går logiken ut på, hade Nordkorea varit mer som Nordvietnam eller Östtyskland, istället för det orwellska tyranni vi känner idag. Den politiska förlängningen av detta resonemang är att Nordkorea måste tas tillbaka från kylan av utsträckta händer, såsom Solskenspolitiken.

5.Nordkorea är en maffiabluff maskerat till land.

Vem tror på detta? Ingen tydlig skola (jag, Alastair Gale, Josh Stanton)
Vilken är deras ideologi? Ingen
Vad fruktar det mest? En federation mellan de koreanska länderna som effektivt undergräver Nordkorea permanent

Kim Jong-un
Kim Jong-un

Detta ligger kanske nära den neokonservativa tolkningen. Ju mer jag studerar Nordkorea, desto mer slående blir gangsterismen för mig. Nordkorea är verkligen en problemskapande skurk. Men landet är långt mer förutsägbart än skurktolkningen eller den konservativa tolkningen medger. Nordkorea är faktiskt inte självmordsbenäget, inte heller är det troligt att man vill sänka Sydkorea, invadera det, eller på annat sett uppnå en återförening ledd av nord. Allt detta är utom räckhåll för landet, och det finns inte en chans att Kina, Japan eller USA skulle stå passiva om dessa eventualiteter faktisk började att utspelas. Vad Pyongyang önskar mer än något annat är att bara överleva. Så krig är högst osannolikt och dess elit vill behålla den livsstil som deras blodiga klättring mot toppen har berättigat dem till.

LÄS MER:  Så låter nordkoreansk radio

Vi vet att Nordkorea rutinmässigt ägnar sig åt olagliga aktiviteter: smuggling, drogproduktion, försäkringsbedrägerier, spridning och förfalskning av amerikanska dollar och kinesiska renminbi. Vi vet att landet under ”solskensperioden” tog varje möjlighet att kräva Sydkorea på pengar för gemensam projekt, och till med att betala direkt till Pyongyang för ett toppmöte. Landet lurar pengar av sin egen arbetskraft, oavsett om de arbetar utomlands i Sibirien eller i Persiska Golfen, eller på hemmaplan i industrizonen i Kaesong. Inne i Nordkorea, är korruptionen endemisk, och dessa elit frossar på den stora massans bekostnad. Kim Jong-Il’s aptit på likör och kvinnor stod Nero nära, medan Kim Jong-un har fortsatt sin faders feststyre genom att bygga en skidort (ja, faktiskt).

I korthet, Nordkorea är postideologiskt och besläktat med Gudfadern: en massiv bluff som pressar pengar av vem som helst, inne i Nordkorea och utanför, för att finansiera den själviska livsstilen hos en trångsynt elit. Nordkorea är vad som händer när Don Corleone tar makten över ett helt land och kan upprätthålla respekten för sitt klanstyre med hjälp av en hemlig polis istället för sina capohantlangare. I själva verket är Nordkorea knappt ens ett land; det är en orwellsk gangsterförläning.

 

Om Pär Lundqvist 775 artiklar
Pär Lundqvist är redaktör på infokorea.se. Han jobbar till vardags som politisk sekreterare för Liberalerna. Pär besökte Nordkorea 2012 och grundade därefter infokorea.se. Han nås lättast på par@infokorea.se eller @parlundqvist.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*